Redovisning av eventuellt beviljat stipendium skall inlämnas till SFKN senast två år efter beviljandet. Pengar som inte använts till avsett ändamål kan komma att krävas tillbaka av SFKN.

Skicka din ansökan med bifogad forskningsplan senast 15 juni 2012 till professor Gunnar Akner, Geriatriska kliniken, Universitetssjukhuset, 70185 Örebro eller ring för diskussion på mobiltel 070-6204846 (Akner) eller bitr professor Lita Tibbling Grahn tfn 0940-81014.

Internationell dysfagikonferens i San Antonio, Texas

Dysphagia Research Society är världens största intressegrupp inriktad mot sväljsvårigheter. Föreningens målsättning är att främja internationell forskning relaterad till normal och störd sväljfunktion och precis som vårt svenska dysfagiförbund så är det ett multidisciplinärt forum. Varje år anordnas en stor tvärprofessionell konferens. 2011 hölls den i San Antonio, Texas, den andra till femte mars och tack vare ett generöst bidrag från Dysfagiförbundets gåvofond hade jag möjlighet att delta. Jag sökte – och fick – 20 000 kronor som räckte till resor, hotell under fem nätter samt konferensavgift. Ofta anordnas en kursdag inom ett specialområde i direkt anslutning till konferensen. Årets tema var dysfagi vid huvud/hals cancer och jag deltog även i den kursen samt en mentorlunch.

Projekt och idéer vid mentorlunch

Mentorlunch är ett för mig nytt koncept där kursdeltagare som har påbörjat eller står i begrepp att påbörja ett forskningsprojekt inom dysfagi ges möjlighet att träffa några av de mest namnkunniga forskarna inom området och diskutera sina projekt och idéer. Vi var sammanlagt ca 30 stycken, företrädesvis amerikanska logopeder, och satt i ett konferensrum där man hade förberett små bord med sex stolar runt varje. Vid anmälan hade man fått fylla i vilken forskares bord man helst ville sitta vid.

Världsledande dysfagispecialister

Så fick vi en varsin brun papperspåse med en kalkonsmörgås, coca-cola, äpple och chokladkaka. Eftersom vi hade en begränsad tid så var den påsen helt orörd när lunchen var slut. Vi gick laget runt, presenterade våra projekt och fick feedback från både den publicerade forskaren och övriga runt bordet. Det var en mycket generös och uppmuntrande stämning och överhuvudtaget en positiv upplevelse. Själv satt jag satt vid professor Bonnie Martin-Harris, Medical University of South Carolina, bord. För dem som inte vet så är hon en av världens ledande dysfagispecialister och har de senaste åren lett ett stort forskningsprojekt inom sväljröntgenområdet. Efter en timme var audiensen slut och jag tog min bruna lunchpåse och satte mig ute i den amerikanska försommarsolen och tuggade intensivt. Tempot var genomgående mycket högt och att missa dessa oerhört intressanta föreläsningar var det inte tal om även om solskenet var förföriskt för en nordbo som just upplevt den kallaste vintern på 100 år.

Strålbehandling och dysfagi

Under själva konferensen deltog ca 300 deltagare från företrädesvis USA men också Europa, Asien och Australien. Precis som vid de flesta medicinska konferenser låg programmets tonvikt på 15 minuters presentationer av aktuella forskningsprojekt. Här nedan följer ett urval av vad som presenterades. Dr David Schwarz, Hofstra North Shore – LIJ School of Medicine, inledde den första dagen kl 8.00 med att ställa frågan ” Is Dysphagia-Sparing Radiotherapy possible?” dvs går det att anpassa strålbehandling så att konsekvenserna för patientens sväljförmåga blir små eller inga alls. Dysfagi och aspiration har visat sig bli de mest besvärliga effekterna efter intensiv strålbehandling (Rosenthal et al, J Clin Oncol, 24:2636-2643. 2006). Med nya och mera känsliga apparater har man kunnat minska de oönskade effekterna av strålbehandlingen en del och i nuläget är kliniker och forskare helt överens om att prevention är den viktigaste interventionen och i det sammanhanget nämndes sju punkter: 1. Undvika onödig strålning mot tungbasen, posteriora faryngeala väggen (bakre svalgväggen), larynx samt m. Cricopharyngeus. 2. Minimera muntorrhet och mucosit. 3. Behandla gastro-esophageal reflux. 4. Instrumentell bedömning av sväljförmågan före och efter strålning (terapeutisk sväljröntgen eller FUS). 5. Tidig terapeutisk intervention: stärka muskler, öka precision, bibehålla rörelseomfång. 6. Bibehålla någon form av sväljning. Försöka undvika ”noll per os” dvs ingen mat eller dryck alls via munnen. 7. Optimera smärtlindring och psykologiskt stöd.

Tidig intervention

Något senare under dagen fördjupade sig logoped Lori Burkhead, docent vid Departement of Otolaryngology, Center for Voice and Swallowing, Medical College of Georgia, ytterligare i hur träning och terapi för dysfagi vid huvud/halscancer ska bedrivas. Slutsummeringen av detta blev:

• Ju tidigare desto bättre enligt principen ”use it or lose it”.
• Tidig intervention kan förbättra kost/diet-tolerans, skydd av luftvägarna och nutritivt status.
• Inled logopedkontakt och påbörja eventuellt övningar innan strålbehandlingen påbörjas.

Telemedicin/telerehabilitering

Logoped Elizabeth Ward, Queensland Health, Brisbane, Australia, berättade om hur man kan använda telemedicin/telerehabilitering för att göra en klinisk sväljbedömning. Då det är en signifikant diskrepans mellan antalet logopeder och antalet personer i behov av dysfagibehandling i Australien lägger man ner mycket tid och resurser på att utforska nya och innovativa lösningar på hur man kan öka tillgängligheten för dysfagipatienterna. Man har kommit långt i användandet av telemedicin och även Elizabeth Wards studie visade lovande resultat. Man använde här en logoped ”online”, en assistent som utförde online-logopedens direktiv och för att bedöma validiteten av online-logopedens skattningar så fanns även ytterligare en logoped i rummet som bedömde patienten simultant. Man använde en bärbar laptop som hade modifierats för att optimera visuell och auditiv information. Resultatet visade  höga till utmärkta (high to excellent) nivåer på interbedömarreliabilitet över hela spektrat av bedömda parametrar. Samstämmigheten vad gäller aspirationsrisk var utmärkt.

Satsningar för vidareutbildning inom dysfagiområdet är underdimensionerade

Det pågår forskningsprojekt i dysfagi över hela världen just nu, alltifrån hur tungans muskler hos åldrade råttor (!) kontraherar efter att ha tränats och om det är någon skillnad i effekt mellan den träningen och stimulering av nervus Hypoglossus till konkreta och mycket klinikcentrerade frågeställningar runt dysfagi vid stroke och effekter av dehydrering och nutritionsstatus. I Sverige betraktas dysfagidiagnosen fortfarande som en nykomling bland de logopediska områdena trots över 30 års etablering och trots att majoriteten av de akuta remisser som kommer till landets logopedmottagningar idag har en dysfagifrågeställning. Möjligheterna till vidareutbildning inom landets gränser är få* och landstingens ekonomi är mycket ansträngd. Bidrag och stipendier från intresseföreningar är idag oftast en förutsättning för deltagande vid internationella konferenser.

Vid 2011 års DRS-möte (ny-)bildades glädjande nog en Europeisk systerorganisation; ESSD, European Society for Swallowing Disorders. Det första mötet hölls i Leiden, Holland, i september förra året och 2012 års möte kommer att äga rum i Barcelona i oktober.

Margareta Gonzalez Lindh

Leg logoped
Gävle Sjukhus

* Under hösten 2012 kommer en poängkurs i Dysfagi på avancerad nivå med inriktning på behandling att ges vid Uppsala Universitet.

Jag skrev  till Svenska Dysfagiförbundet för något år sedan om mina sväljningsbesvär och beklagade mig över sondmaten som varken har lukt eller smak. Jag har sedan dess helt slutat  med sondmaten från Nestlé och gör nu min egen sondmat helt och hållet . Från min dietist får jag ett näringspulver från förtaget Nutricia som heter Nutrison Powder. Pulvret kan blandas med vatten och ger en näringslösning som är fullvärdig som mat. Men jag kan blanda det med andra saker, till exempel mjölk, soppor, ja nästan vad som helst. Till och med Bullens pilsnerkorv! Näringspulvret har en neutral smak så det jag blandar samman med pulvret tar inte smak av det.

Givetvis blir allt en välling, men numer blir det en välling som har smak och lukt som jag gillar.

Tyvärr så tar jag allting genom pegen och det tycker jag är så jäkligt tråkigt speciellt vid jul och nyår. Det är svårt att se andra äta ett stort dignande julbord medan jag bara kan äta min hemmagjorda välling. I huvudsak fungerar min mathållning, men ibland har jag svårt att hålla gråten borta när jag enbart måste spruta in hemmagjord välling genom pegen.

Jag försöker hitta nya recept som passar min mathållning. Naturligtvis blir det inte några recept med stekta biffar eller helstekta fiskar. Jag älskar fisk av alla de slag. Det bästa jag vet är en helstekt spätta med skirat smör och potatis. Jag drömmer om att kunna äta en spätta. Den enda fisk jag ha provat är tonfisk på burk men då har jag blandat det med potatismos gjord på pulver. Givetvis måste jag tillsätta vätska så jag får en blandning som går att spruta in genom pegen.

Jag har köpt mig en stavmixer så jag får ner blandningen till en brukbar mix.
Min rehabilitering går framåt, men jag har tyvärr slutat mitt jobb. Jag fick inte vara kvar på fyra timmar i veckan. Så nu är jag förtidspensionerad. Jag saknar naturligtvis mitt jobb som jag varit anställd vid i 27 år. Men livet går vidare.

Januari 2012/ Lennart Sunnesson

På svenska apotek finns sedan 7 februari 2011 ett välsmakande och lättsvalt tablettöverdrag  MedCoat®  för alla som har svårt att svälja tabletter och kapslar.

Överdraget påverkar inte den medicin som skall intas, det är sockerfritt och maskerar tablettens ursprungliga smak, en världsunik svensk uppfinning med mer än tio års forskningsarbete på nacken.

Överdraget, som är lätt att själv förse medicinen med, bildar en tunn film runt tabletten som är hal och salivstimulerande och därmed gör tabletten lättare att svälja. MedCoat passar de flesta tabletter och kapslar och kan användas av vuxna och barn från den ålder de rekommenderas intag av medicin i tablettform.

MedCoat säljs i förpackningar som innehåller en karta med tio applikatorer som kostar 49 kronor. Varje applikator (10st/förpackning) kan användas till två små eller en stor tablett. MedCoat säljs även i Finland och Danmark.

2003 blev produkten patenterad i USA och 2004 i EU. Varumärket MedCoat® godkändes i Sverige 2003 och senare också i EU. 2009 beviljade Svenska Livsmedelsverket produktionen av MedCoat®.

För mer information kontakta:
Eva Fernvall, varumärkesdirektör Apoteket AB, 010-447 50 74, 070-590 2893 eller Stefan Falck, farmaceut och produktansvarig för MedCoat, Astimex Pharma,
070-247 15 35, e-post: stefan@astimex.se.

Mer info i pressreleasen

Flera nummer finns att läsa i pdf-format här på hemsidan och fler kommer att läggas till.

2010

Dysfaginytt nr 1 – 2010
Dysfaginytt nr 2 – 2010
Dysfaginytt nr 3 – 2010
Dysfaginytt nr 4 – 2010

2009

Dysfaginytt nr 1 – 2009
Dysfaginytt nr 2 – 2009
Dysfaginytt nr 3 – 2009
Dysfaginytt nr 4 – 2009

2008

Dysfaginytt nr 1 – 2008
Dysfaginytt nr 2 – 2008
Dysfaginytt nr 3 – 2008

2007

Dysfaginytt nr 1 – 2007
Dysfaginytt nr 2 – 2007
Dysfaginytt nr 3 – 2007
Dysfaginytt nr 4 – 2007

2006

Dysfaginytt nr 1 – 2006
Dysfaginytt nr 2 – 2006
Dysfaginytt nr 3 – 2006
Dysfaginytt nr 4 – 2006

2005

Dysfaginytt nr 3 – 2005
Dysfaginytt nr 4 – 2005

Att leva med dysfagi är en krävande livssituation . Hur vi kan förstå den upplevelsemässiga innebörden av att leva med dysfagi med fokus på:

Innebörden av ätande
”Ett trevligt inbjudningskort ligger i brevlådan. Vi är bortbjudna på middag. Min första tanke är att måtte de inte bjuda på kött, för det kan jag inte få ner. Varför skall det vara såhär? Varför måste jag drabbas av ångest och panik när jag får ett trevligt inbjudningskort av goda vänner? I stället för att prata om min ångest talar vi om hur trevligt det skall bli att gå och funderingar om vilka som är bjudna… På gatan gläder sig grannarna åt den stundande festen. Jag är också glad men känner också rädsla. Utanpå ser jag glad och frisk ut och jag uppträder precis som alla andra. Ingen av de som kommer till festen har en aning om mitt handikapp och ingen skall heller få veta om det.
”Ur ”Att leva med sväljningsbesvär”, Gustafsson och Tibbling, 1985, sid. 26.

Innebörden av ätande kan sökas i ätandets betydelse för människan. I ett rent biologiskt perspektiv kan ätandet ses som en livsuppehållande nödvändighet, en överlevnadsfunktion. Om vi utgår från ett annat perspektiv symboliserar att bryta bröd och dricka vin ett ”delat liv” med andra människor. Det betyder att om vi inte kan det är vi också uteslutna från mänsklig gemenskap, vilket är förknippat med känslor av ensamhet och främlingskap.

I nattvarden är bröd och vin symbol för det eviga livet. Ur en annan symbolisk inne-börd är föda och kärlek intimt förknippade. I detta fall ses kärleken som ”livets bröd”. Att vara älskad och att älska är näring i symbolisk mening. Innebörden av att vara inbjuden till en familjemåltid är att vara accepterad av familjen. Föda och ätande är symboler för vänskap och värme.

En person med dysfagi närmar sig ätsituationen med oro för att maten inte skall gå ner, i synnerhet måltidssamvaro med andra eller att äta på restaurang. Oron gäller även att få plötsliga kräkningar eller rapningar. Att inte kunna delta i familje- och festmåltider kan vara förknippad med upplevelsen av utestängning från livet självt. Konsekvenserna av dysfagi är olika för olika personer. Studier visar att ju viktigare föda och ätande är för personen med dysfagi, desto högre grad av hopplöshet och meningslöshet upplevs. Det beror bl.a. på hur viktigt det sociala livet är, om möjligheter finns att arbeta eller att utföra de sysslor vi vill göra i vårt dagliga liv. Ätande är i sig en förutsättning för att leva ett önskvärt liv med vänner, föreningsliv, hobbies och arbete. Innebörden av ätande kan även förstås som de njutningsbara kvaliteterna. Dessa är förknippade med den njutning som tillhör samvarons glädje, välbehag och upplevelse av mättnad. Vår livsstil, identitet och kulturella tillhörighet uttrycks i födoval och ätvanor. Denna förståelse av upplevelsemässig innebörd är baserad på människan som en handlande varelse med livsmålet ätande, med förmågor att hantera ätsituationen och med själv känsla och socialt stöd i miljön.

Skrivet av: Barbro Gustafsson

”Allt vad jag företar mig och allt som sker i min dagliga tillvaro präglas av min sjukdom. Under natten vaknar jag vid flera tillfällen av att det bränner som eld i bröstet. Det går inte att ligga utan att jag staplar upp kuddar och försöker somna i sittande ställning. Smärtan går att lindra något genom att jag äter äpple och dricker vatten. Jag somnar en stund och vaknar på nytt av att matstrupen känns utspänd och tung. Vid femtiden vaknar jag av att värken satt in ordentligt. Det enda som nu hjälper är värkmedicin och vatten. I gungstolen vilar jag mig en stund. Jag mår illa och kräks lite. Sedan blir det en stunds sömn.

När jag arbetar fysiskt tungt eller gymnastiserar förvärras värken. Så länge värken håller i sig försöker jag undvika tunga lyft. Värk-perioderna kan pågå i flera dygn, ibland i veckor med endast kortare uppehåll. Parallellt med den fysiska smärtan plågas jag av ångest och panikkänsla. Ångesten är tidvis mycket svår att bemästra. Jag upplever dessutom något som jag vill beskriva som social smärta. Smärtan att förlora goda vänner, gå miste om gemenskap med andra och bli utan sociala relationer, gör att jag alltid försöker uppträda så normalt som möjligt”.

Ur Att leva med sväljningsbesvär, Gustafsson och Tibbling, 1985, sid. 25, 28-29.

Vad är upplevelsemässig innebörd av handikapp då livssituationen präglas av symtomet dysfagi?
Ett handikapp kan dels klassas rent objektivt oberoende av vad personen själv anser, dels klassas subjektivt d.v.s. vad människan själv anser om sina besvär och hur de påverkar hela hennes/hans livssituation. Jag tänker i detta inlägg utgå ifrån den subjektiva tolkningen. Hur påverkar dysfagin vårt liv? Vilka konsekvenser får dysfagin för våra möjligheter att arbeta, ha olika hobbies, kunna umgås med vår familj och vänner, kunna resa, känna trygghet och hoppfullthet i vårt liv?

Innebörden av att leva med dysfagi handlar om att sväljningsoförmågan leder till en lång rad med restiktioner för vad vi kan och inte kan göra. I en studie av Gustafsson och Tibbling (1991) visas att den reducerade ät-/sväljoförmågan ger restiktioner i möjligheterna att kunna arbeta. Om ett centralt livsmål för människan är att kunna arbeta medför dysfagihandikappet en minskad livskvalitet. Om det dessutom är så att arbetsoförmågan leder till en försämrad ekonomi medför det ytterligare påverkningar på livskvaliteten. För många människor är dessutom arbetskamraterna en viktig del av vänkretsen. Att inte kunna arbeta innebär då att även umgänget med vänner minskar. Oförmågan att äta/svälja kan som konsekvens få oförmågan att arbeta eller oförmågan att känna sig trygg i sitt arbete p.g.a. plötsliga smärtor, kräkningar, rapningar etc.

I studien framkom även att personerna fick restriktioner i att vara tillsammans med andra och att kunna ha önskvärda fritidsaktiviteter. Alla de personer som ingick i studien upplevde att dysfagin var ett handikapp, eftersom dysfagin på olika sätt begränsar det ”önskvärda livet”. Till konsekvenserna av dysfagi hör även en lång rad med andra fysiska besvär som kan komplicera bilden ytterligare som t.ex. uppstötningar, kräkningar, plötsliga bröstsmärtor samt upplevelser av otrygghet, ångest, oro, hopplöshet. Likaså kan emotionella konsekvenser som känslor av skam, skuld och minskad självkänsla och självbestämmande medföra andra former av restriktioner av det ”önskvärda livet”. En minskad självkänsla kan leda till att personen inte vågar anta utmaningen att gå på en middagsbjudning eller restaurangbesök med familj och goda vänner. Denna form av social isolering orsakad av dysfagin har visat sitt särskilt deprimerande för personer som tidigare levt ett socialt aktivt föreningsliv eller har som förutsättning för sitt arbete olika former av representation.

Ett handikapp kan förstås från ett subjektivt perspektiv så att den primära ät-/sväljoförmågan leder till andra typer av oförmågor. Då det gäller dysfagi bl.a. oförmågan att arbeta, oförmågan att fritt kunna umgås med vänner och familj, oförmågan att kvarhålla fritidsintressen som har stor betydelse för livsglädje och livsmening.

Innebörden av döljandet av dysfagi
”Under de perioder då jag ligger på sjukhus ger jag personalen många dubbla budskap. Dels berättar jag hur det faktiskt förhåller sig, hur omöjligt jag har att få ner fast föda och vätska. Samtidigt och i synnerhet i samband med sonderingarna är jag noga att poängtera hur bra allting går. Hela tiden vill jag vara till lags – ”en bra patient”. Jag är rädd för att sonderingarna skall avbrytas om resultatet inte blir bra och därför ljuger jag ibland. Jag vill inte känna mig som en misslyckad patient, som inte gör några framsteg.

Eftersom sonderingarna endast hjälper för några dagar förstår jag snart att det inte är en behandling som botar mig. Paniken och skräcken för att jag inte skall få komma hem till sommaren växer för varje dag. I takt härmed tilltar min förljugenhet. Hemmet blir för mig ett himmelrike, min enda fasta punkt i livet och jag måste hem till varje pris.”

Ur Att leva med sväljningsbesvär, Gustafsson och Tibbling, 1985, sid. 22.

Hur kan vi skaffa oss förståelse för döljande då döljande är relaterat till symtomet dysfagi?
I denna artikel kommer förståelsen för döljande att sökas i den sociala värderingens betydelse, dvs. andra människors värdering av oss. Vi är beroende av andras utsagor och feedback för formandet av vår egen jagbild. För vår självvärdering är vi speciellt beroende av att ”betydelsefulla andra” kan bevara den värderng de har av oss. Vårdpersonal kan ses som ”betydelsefulla andra” eftersom deras intresse för oss och kunskaper om våra symtom är en viktig möjlighet för oss att återfå hälsa. Därför vill vi på alla sätt försöka att skapa en god relation med personal. På likartat sätt är våra anhöriga ”betydelsefulla andra”. Döljande av faktisk verklighet kan förstås som tvivel på att kunna bevara andra människors värdering av oss. Ett motiv är fruktan för icke-bekräftelse, dvs. ett möte som försvagar vår självkänsla och självförtroende, vilket i sin tur inverkar negativt på vårt självbestämmande. Icke-bekräftelse är personligt smärtsam eftersom den förnekar vår egen existens och människovärde. Det är då förståeligt att personen väljer döljande som strategi för handlandet.

För en person med dysfagi kan mötet med personalen vara förenat med en rad risker. En risk kan vara att få en psykisk diagnos, som personen själv vet att är en feltolkning. Både diagnosen i sig och vetskapen om själv feltolkningen påverkar jagbilden negativt. Den oro som personen har att bli feldiagnosticerad kan också förstås som egen oförmåga att själv tolka och berätta om symtomet dysfagi. Eftersom personen är medveten om risktagandet så väljer hon/han att berätta om andra besvär, i samband med dysfagin, som hon/han upplever har en klar somatisk bakgrund. Döljandet av huvud-symtomet kan förstås som personens strävan att i mötet bevara personalens värdering av henne/honom. Döljandet av dysfagin i relation till familj och vänner kan förstås på ett likartat sätt. Motiven för att inte involvera familjen kan vara rädslor att inte bli trodd eller tagen på allvar och därmed att inte bli förstådd. Sammanfattningsvis, döljande kan förstås som en personens medvetna handlande att försöka bevara sin positiva självbedömning, sin idealitet – ”den människa jag vill vara” – i relation till andra människor.

Innebörden av möte, konsultationen med vården
”Tillsammans med mamma vandrar jag in på sjukhuset och hon verkar vara lika optimistisk som jag inför besöket på vårdenheten. För personalen berättar vi så noggrant vi kan om mina symtom. De undersöker lungor och hjärta och tar en del blodprov. Personalen ställer sig ganska frågande till mina besvär och jag tycker de uppträder nonchalant. Tror de inte på oss? De avfärdar mamma med att säga: ”Det är vanligt att maten fastnar under tonåren. Barbro har säkert vuxit för snabbt. Det här är ingenting att oroa sig för”.

Besvikelsen över läkarbesöket är stor. Hemresan är fruktansvärd. Jag står ensam ute på däck och följer vågorna med blicken. För första gången upplever jag påtagligt känslan av hjälplöshet och vanmakt. Den kvällen upplever jag dödsångesten för första gången. En känsla som sedan följer mig i 20 år. Det blev hela tiden allt svårare att äta. Även vanlig mat börjar fastna. Hemma ökar oron för vad det egentligen beror på. På olika sätt försöker vi i familjen hålla ångesten på avstånd, men missmodet växer”, Gustafsson och Tibbling, 1985, sid. 10, 11.

Vad är innebörd av möte/konsultation som berör symtomet dysfagi?
Innebörden av mötet skiljer mellan olika människor. Om personen som söker vård själv upplever dysfagin som oroväckande och skrämmande kommer dessa känslor att påverka upplevelsen av mötet.

Dysfagi är ofta förenad med andra bröstsymtom som uppstötningar, kräkningar, hosta, klumpkänsla, kvävningsanfall och bröstsmärta. Detta innebär att för personalen att det kan vara svårt att diagnosticera symtomen. För personen med dysfagi kan det medföra svårigheter att förstå och tolka de egna besvären. Detta medför i sin tur att personen har en oförmåga att berätta om sina besvär på ett sådant sätt att beskrivningen kan underlätta diagnosticeringen.

Många personer som söker vård för dysfagi upplever att de inte blev tagna på allvar eller förstådda. För dessa innebär vårdmötet en ökad osäkerhet och avsaknad av hjälp. Speciellt kränkande blir det om personelen anser att personen simulerar sina besvär eller avfärdar besvären som psykiska. Att erhålla en psykisk diagnos eller att bli beskriven som simulant invaderar vår egen jagupplevelse på ett negativt sätt. Personalens feltolkningar av dysfagi medför konsekvenser för patienten på det personliga planet.

Personer som känner sig tagna på allvar, respekterade och förstådda upplever att mötet i sig var en hjälp. Hur kan det förstås? Ett bekräftande möte bevarar och förstärker självbedömningen i vår inre miljö, vår självvärdering och självkänsla stärks – ”jag är så bra som jag trodde” eller ”jag är bättre än jag trodde”. Bekräftelse har beskrivits som en form av kärlek som låter den andra vara men med känsla och omsorg. För personen som söker vård är det betydelsefullt att hon/han upplever egen förståelse för sin situation och förmåga att berätta om sin situation. Likaså att personalen har vilja och kompetens att ta personen på allvar och förstå genom involvering, medbestämmande och delaktighet. Både den som söker vård och vårdaren har expertkunskap.

Så mötet inom vården handlar om att två experter möts – den ena är expert på sitt eget liv och sin egen livssituation, den andra har den professionella expertkunskapen. För ett möte som har som mål att stödja en unik människas livskompetens och hälso process krävs dessa två experter!!

Skrivet av: Barbro Gustafsson

Klicka här för att läsa

Klicka här för att läsa

Nöjet vid bordet tillhör alla åldrar, alla stånd samt alla länder och tider. Det kan förenas med alla andra nöjen och håller sig in i det sista för att trösta oss över förlusten av de övriga. ”Ur ”smakens fysiologi”, 1825, Anthelme Brilliant-Savarin

Att kunna äta och dricka är ett av våra grundläggande behov. Social samvaro är också något som intimt förknippas med mat och måltider. Mat och dryck är också en viktig källa till njutning. För den som inte kan svälja normalt innebär detta ofta ett påtagligt handikapp, men kanske också social isolering. Vid dysfagi är det viktigt att så tidigt som möjligt få kontakt med en dietist. Be din läkare skriva en remiss till dietist på sjukhuset eller i primärvården.

Vad gör dietisten?
Dietisten beräknar intag och behov av energi, näring och vätska, oftast med efterföljande individuell kostrådgivning och praktiska råd. Målet blir att tillgodose energi-, närings- och vätskebehov på ett sätt så att personens egna önskemål, sociala behov och förmåga till njutning tillvaratas så långt det är möjligt.

Måltidsordning och måltidsmiljö
Det är lättare att äta tillräckligt om maten delas upp på flera måltider under dagen. Frukost, lunch och middag samt två till tre mellanmål är lagom. Nattfastan bör inte heller bli för lång – högst elva timmar. Låt gärna varje måltid bestå av flera små rätter, det stimulerar aptiten. Se till att ha lugn och ro runt omkring dig och duka gärna vackert och lägg upp maten snyggt och trevligt.

Näringsbrist
Mindre portioner och ett ensidigt livsmedelsval ökar risken för viktnedgång och brist på olika näringsämnen. Viktnedgång och ett otillräckligt näringsintag gör kroppen svagare och mer mottaglig för infektioner. De livsmedel man ofta undviker vid tugg- sväljsvårigheter är kött, frukt och grönsaker samt mjukt bröd. Kött är en stor källa i vår kost till proteiner (äggviteämnen) som är ett ämne som har stor betydelse för cellernas uppbyggnad och för hela kroppens funktion. Kött innehåller också mycket av mineral-ämnena järn och zink. Brist på järn kan ge anemi (blodbrist) och nedsatt ork. Brist på zink kan ge försämrad sårläkning och nedsatt aptit. Frukt, grönsaker och bröd ger oss mycket värdefullt bränsle i form av kolhydrater samt tillför också fiber som håller magen igång. Frukt och grönsaker innehåller mycket C-vitamin, brist kan ge försämrad sårläkning och nedsatt immunförsvar. Bröd är en god källa till B-vitaminer som behövs för omsättningen av näringsämnena i kroppen. Det kan vara lätt att frestas av att använda barnmat på burk. Det är inget fullvärdigt alternativ för en vuxen person och får endast ses som en nödlösning vid enstaka tillfällen.

Kostrådgivningen:

• Konsistensanpassning
• Berikning av maten
• Måltidsordning
• Kosttillägg
• Enteral nutrition (sondnäring)
• Matlagningsmetoder

Produktinformation
Personer med tugg- och sväljsvårigheter behöver ofta mat med en konsistens som anpassats efter ätförmågan.

Hel kost
När: för de utan problem. Helt kött, fisk-, färs- eller korvrätt. Sås, potatis, grönsaker, frukt, bär (hela, råa).

Hackad kost
När: Vid lättare tugg- och sväljsvårigheter, när det är svårt att skära själv. Kött strimlas eller tärnas. Fisk, färs eller korvrätt. Sås, potatis, grönsaker (finfördelade, tillagade) t ex stuvade. Frukt, bär (finfördelade, tillagade) t ex kräm, kompott.

Grov paté
Har en grovkornig, mjuk och sammanhållen konsistens.
När: Vid lättare tugg- och sväljsvårigheter där sammanhållen konsistens underlättar ätandet. Grov köttpaté, kokt fisk, sås, potatis, grönsaker (välkokta, gärna stuvade). Frukt, bär (finfördelade, tillagade) t ex kräm, kompott.

Lättuggad kost (timbal/sufflé)
Har en mjuk, slät och sammanhållen omelettliknande konsistens.
När: Vid nedsatt rörlighet och/eller känsel i munhålan, vid trögutlöst sväljning, svårigheter att tugga. Kött och fisk puréer tillagas med ägg som timbal/sufflé. Sås (gärna tjock konsistens). Pressad potatis, potatismos eller rotmos. Grönsaker (puréade ev. tillagade med ägg som timbal). Frukt (puréad i sufflé eller pudding, slät kräm, fromage, glass).

Gelékost
Har en hal, mjuk, slät och sammanhållen konsistens.
När: Vid nedsatt rörlighet och/eller känsel i munhåla och svalg, vid trögutlöst sväljning, risk för felsväljning. Kall kött- eller fiskgelé gjort av puréer och gelatin. Tjock slät sås (kall eller varm). Potatismos, Grönsaksgelé (kall) eller grönsakspuré (varm). Frukt (puréad frukt- eller bärgelé, glass, fromage). Släta, näringsrika och goda soppor.

Tjockflytande kost
När: Vid nedsatt rörlighet i munhåla och svalg. Vid förträngningar eller skadade slemhinnor i munhåla, svalg och matstrupe. Kött-, fisk- eller grönsakssoppa gjord av puréer. Garnityr (smaksatt crème fraiche/vispad grädde eller äggkräm). Fruktsoppa (slät) med vispad grädde eller glass. Kryddor, buljonger, fonder, spad, colorit soya, karamellfärg och essenser är viktiga delar för att ge maten den smak och det utseende som önskas.

Enteral nutrition (sond näring)
När man inte kan svälja eller när matintaget inte räcker till och vikten minskar. Finns i många varianter (standard, fiber-, energi- eller proteinrik samt olika specialsorter).

Drycker
Otillräckligt vätskeintag är ett vanligt bekymmer vilket kan ge muntorrhet, seg saliv, förstoppning och uttorkning. Det är inte ovanligt att det är svårt att svälja tunnflytande drycker, medan trögflytande går mycket bättre. Det finns en rad livsmedel som är naturligt trögflytande eller också kan man använda förtjockningsmedel till dryckerna.
Exempel: Gelatinblad eller gelatinpulver, Förtjockningsmedel, Majsvälling, Filmjölk, Yoghurt, Saft-, nypon eller fruktsoppa (slät)

Berikning
Det kan vara svårt att äta tillräckligt mycket mat när man har tugg- och sväljsvårigheter, vilket innebär att maten förutom konsistensanpassningen ofta bör vara berikad (energi- och näringstät). Exempel på berikning med vanliga livsmedel: Mjölk, glass, crème fraiche, grädde, gräddfil, majonnäs, ost, margarin, olja, socker, ägg, äggula, majsvälling och torrmjölk. Det finns också olika berikningsprodukter samt drickfärdiga näringsdrycker att köpa på apoteket. Dessa kan i vissa fall köpas till rabatterat pris efter ansökan av dietist eller läkare.

Berikningsprodukter:
Energi och berikningspulver
Näringsdrycker/kosttillägg
Det finns ett flertal fabrikat på marknaden. Energi- och näringsinnehåll varierar. Används som ett komplement till den vanliga maten. Finns i många olika sorter och smaker.

Litteraturtips

Dysfagikost – Bra mat vid tugg- och sväljsvårigheter (Æ verby E, Kommentus förlag AB, 1993)

Mätt rätt och slätt – Kokbok vid tugg- och sväljsvårigheter (Findus Special Foods)

Lättlagat – För dig som behöver mat som är lätt att tugga och svälja ( Mjölkfrämjandet, Stockholm) Råd om maten vid tugg- eller sväljsvårigheter (NHR)

Kokbok för tandlösa (Ärlemalm I. Bokköket, Knutby) Författare: Dietisterna Louise Britse och Christina Sollenberg Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Skrivet av: Dietisterna Louise Britse och Christina Sollenberg – Huddinge sjukhus, Stockholm 991214′, 0);