Det finns fyra huvudtyper av dysfagi; preoral, oral, faryngeal och esofageal.

Preoral dysfagi
Innefattar problem att föra mat från tallrik till mun vid t ex förlamning av en arm efter stroke.

Oral dysfagi
Den orala dysfagin drabbar munhålan och då framför allt tungans funktion och sväljningsreflexer från gombågarna. Oral dysfagi kan innebära att det är svårt att tugga maten, att det är svårt att transportera födan bakåt till svalget, att tuggan kan ligga kvar i munnen utan att sväljningsreflexen utlöses.

Faryngeal dysfagi
Den faryngeala dysfagin drabbar nedre delen av svalget. Det kan innebära att muskelkraft saknas för att luftstrupen skall kunna stängas till under sväljningen, att kraft saknas för att öppna övre matstrupsmunnen eller för att transportera födan genom svalget till matstrupen. Felsväljning och gurglig oren röst blir följden. Föda som ligger kvar i svalget kan efter sväljningen också läcka upp till näsan.

Esofageal dysfagi
Den esofageala dysfagin drabbar matstrupen och brukar delas in i två olika typer, den intermittenta och den konstanta dysfagin. Den intermittenta dysfagin innebär att det av och till blir stopp i matstrupen oavsett hur stor tuggan varit som svalts ner. Ofta orsakas den av ett mellangärdesbråck.

Den konstanta dysfagin ger alltid stopp i bröstet vid en viss storlek på tuggan och beror på någon form av förträngning, t ex ärrbildning eller tumör. Esofageal dysfagi kan också innefatta smärtor i bröstet såväl i samband med måltid som mellan måltider eller uppstötningar av gamla matrester som blivit liggande kvar i matstrupen.

Skrivet av: Dr Lita Tibbling Grahn